Sjukstuga!
Haha, ja ni läste rätt... 3 hela dagar fick jag vara på praktiken innan det var dags igen.... nu ligger Noah o sover, med 39.7 i feber och en heeemsk hosta... Jag börjar tro att nån driver med mig... Det kan ju inte vara möjligt att barnen ska vara sjuka hela tiden, dom hinner ju knappt bli friska innan nästa sjukdom härjar i deras stackars kroppar... Nå det är bara o vara hemma med sjukt barn igen och det känns allt annat än bra... Jag skulle ha varit klar med praktiken förra fredagen, men jag har alltså 2½ vecka kvar nu!!! *suck* Jaaaa jag vet att jag är ego just nu som tänker på praktiken då min son ligger o är sjuk! Men faktiskt så vore det bättre för oss alla om jag blev klar med utbildningen så jag får jobba o tjäna pengar istället för att "bara" plugga...
Kvällen har varit HEMSK!! Min värld har rasat bit för bit och alla bitar som jag försökt hålla ihop glider ur händerna på mig mer o mer, allt är kaos i min hjärna, får ingen ordning på nånting, och den enda jag berättade allt det här för och bad om stöd hade inte ens ork att ta en cigg med mig över mina problem och låta mig prata ut.... Visst har saker den här personen gjort och sagt sårat förut, men ikväll var det sjukt jobbigt, stick hellre en kniv i mig och vrid om den flera varv än att "strunta" i mig då jag ber om hjälp o stöd, för jag har svårt att erkänna när jag mår dåligt, och när jag väl erkänner det behöver jag stödet, annars skulle jag inte be om det... Inte ens mina närmaste vet om hur jag mår (förrän nu då) och det säger en del om hur mkt jag litade på att den här personen skulle vilja mitt bästa och vara mån om att jag ska må bra... men men än en gång har jag tydligen för höga tankar om personen... Jag vill tro gott om folk... speciellt dom jag tror bryr sig om mig.. men såklart (nu kommer den förstående Stina in i bloggandet) den här personen har det inte heller lätt nu... Trodde bara vi kunde stötta varandra i svårigheter, men det verkar svårt... Jag stöttar o får inte nå stöd tillbaka... ska de vara så? Vill inte sluta stötta heller, för det får mig att må bra, dom dagar jag inte mår såhär... Bara alldeles för mkt just nu... och jag vet att hade jag bara fått prata om det o kanske gråta mot en axel så hade jag mått bättre... nåja nog tjatat om det... Jag har iaf inte nåt stöd o hämta där! Tydligt! O jääävligt trist! Trodde vänner ställde upp för varandra!
Helgen då! Bara jag håller mig frisk så blir det en fullspäckad helg... Bakning planerad på fredagkväll, lördag på dan vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, beror på väder o så =) Kvällen kommer gå i alkoholens tecken och utgång på Olivers med massa dans och skratt :) Söndag ska jag sova länge :P Sen blir det 3års kalas med buller o bång :) Tänk att liten har blivit hela 3 år... helt galet! Blir nog en kanonhelg! Kanske kanske besök från gällivare oxå... Vore skoj =D
Nu ska jag faktiskt försöka sova så jag orkar mysa med en sjukling imorgon...
Gonatt mina vänner o alla som jag känner!
Kvällen har varit HEMSK!! Min värld har rasat bit för bit och alla bitar som jag försökt hålla ihop glider ur händerna på mig mer o mer, allt är kaos i min hjärna, får ingen ordning på nånting, och den enda jag berättade allt det här för och bad om stöd hade inte ens ork att ta en cigg med mig över mina problem och låta mig prata ut.... Visst har saker den här personen gjort och sagt sårat förut, men ikväll var det sjukt jobbigt, stick hellre en kniv i mig och vrid om den flera varv än att "strunta" i mig då jag ber om hjälp o stöd, för jag har svårt att erkänna när jag mår dåligt, och när jag väl erkänner det behöver jag stödet, annars skulle jag inte be om det... Inte ens mina närmaste vet om hur jag mår (förrän nu då) och det säger en del om hur mkt jag litade på att den här personen skulle vilja mitt bästa och vara mån om att jag ska må bra... men men än en gång har jag tydligen för höga tankar om personen... Jag vill tro gott om folk... speciellt dom jag tror bryr sig om mig.. men såklart (nu kommer den förstående Stina in i bloggandet) den här personen har det inte heller lätt nu... Trodde bara vi kunde stötta varandra i svårigheter, men det verkar svårt... Jag stöttar o får inte nå stöd tillbaka... ska de vara så? Vill inte sluta stötta heller, för det får mig att må bra, dom dagar jag inte mår såhär... Bara alldeles för mkt just nu... och jag vet att hade jag bara fått prata om det o kanske gråta mot en axel så hade jag mått bättre... nåja nog tjatat om det... Jag har iaf inte nåt stöd o hämta där! Tydligt! O jääävligt trist! Trodde vänner ställde upp för varandra!
Helgen då! Bara jag håller mig frisk så blir det en fullspäckad helg... Bakning planerad på fredagkväll, lördag på dan vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, beror på väder o så =) Kvällen kommer gå i alkoholens tecken och utgång på Olivers med massa dans och skratt :) Söndag ska jag sova länge :P Sen blir det 3års kalas med buller o bång :) Tänk att liten har blivit hela 3 år... helt galet! Blir nog en kanonhelg! Kanske kanske besök från gällivare oxå... Vore skoj =D
Nu ska jag faktiskt försöka sova så jag orkar mysa med en sjukling imorgon...
Gonatt mina vänner o alla som jag känner!
Kommentarer
Postat av: Cleo
Jo sjuka barn e trist. :S Vet precis vad du menar och att man dessutom vill vara på sin arbetsplats.
Det där med vännen lät trist. Om den personen läser din blogg kanske hon/han förstår hur du känner och kommer tebax.
Stå på dig Stina, det blir lättare längre fram..
Kram
Trackback