Jag bröt ihop inför ungarna idag =( Jag som brukar hålla tyst och hålla mig lugn så länge dom är med... Idag brast det bara, gjorde N rädd, sparkade till gåstolen (det var ingen i den) och började storgrina, och skrek o hade mig... JAg vill inte att mina barn ska se mig sån, men jag blev så grymt ledsen o arg o besviken och förlorade kontrollen :( Mår skitdåligt över detta, visst har barnen sett mig ledsen förut, men inte arg, inte på det här sättet, N grät och frågade -vad gör mamma????? Stackars min ´lilla skrutt... Var inte arg på nåt av barnen, och dom ska inte behöva se mig bli arg på det här sättet... Jag vill inte att dom ska se mig arg, inte arg på riktigt, som jag blev idag...Varför kunde jag inte kontrollera min ilska så bara den som gjorde mig arg blev utsatt för den? Visst, har säkert upponer vända hormoner efter vad som hände förra helgen, plus att jag börjat med p-piller = nya hormoner i kroppen, plus att jag sovit dåligt, men ändå!! Jag VILL kunna ha kontroll över mitt beteende, det hade jag inte idag... Har sån ångest över hur jag betedde mig!! Usch!!

Men jag antar att man inte orkar hur mkt som helst, man är bara människa, men iaf! Det är inte JAG!! Fan oxå! ÅNGEST!

*gråter*